Panik över att bli arbetslös..
Över att jag kanske kan hålla på med kor nå mer..
Över att jag inte hittar någon som vill vara med mig..
Över att jag inte har en vän som jag betyder lika mycket som hon gör för mig.
Över att Lina ska flytta sjukt längt bort (enligt mig)
Över att jag aldrig kommer få bo på en gård..
Över att jag sitter hemma sj jämt..
Över att jag tror att ingen bryr sig om mig igentligen..
Över att jag kommer dö ensam som det läskiga tanten i byn som ingen känner igentligen..
Över att jag gråter när jag tänker på vilken extrem ångest jag över mitt liv just nu..
Det verker i kroppen, ett rastlöst väsen river på min insida.
Jag vet inte hur jag ska få ut den, men jag vet inte om jag vill heller.
Den gör så att jag känner mig levande, än så länge.
Slappna av syrran, du är inte ens 20 år gammal.. alla pusselbitar kommer att falla på plats tids nog. Jag förstår givetvis att det känns jobbigt just nu när alla pusselbitar ligger i ett stort kaos, men som sagt ... ge det lite tid bara.
SvaraRaderaKänns som om jag inte har tid.. Vet att jag är ung och har heela livet framför mig(bla bla) men ändå, så mycket tid kan också vara för lite tid
SvaraRaderaJonny har rätt, slappna av, allt kommer att ordna sig tids nog. Du är dessutom en tuff brud med ett rejält lager skinn på näsan, finns nog ingen som tvivlar på att du kommer att klara vad du än tar dig för:)
SvaraRaderaNice blogg, btw!
Tack:) Känns lite bättre nu än när jag skrev inlägget men känns fortfarande jobbigt:(
SvaraRaderaTack:)