Tänkte att jag skulle göra ett nytt försök till att börja skriva här!
Vet igentligen inte varför jag inte har skrivit nått, har ju inte direkt haft mycket annat för mig :P
Har dock tänkt skriva flera ggr men då har jag tydligen glömt bort det..
Tänkte att jag kanske måste skriva av mig lite?
En av mina Älskade vänner säger att hon mår mycket bättre när hon kan skriva ner hur hon känner och på så vis kan ju ens kompisar läsa det utan att man måste säga det direkt till dom..
Speciellt om det är nått riktigt jobbigt, men vet inte alltid hur man ska kunna prata om det.
Och det är inte alltid så lätt att vara den dom ska lyssna heller, man kanske inte vet hur man ska svara just då och kanske behöver lite tid att komma på rätt svar? :)
Kanske ska ta mitt problem då?
Jag mår inge bra, både psykiskt och fysiskt.. Har vare förkyld i ca 1,5 år och äntligen har jag hitta en doktor som verkar ta mig på allvar! Dom ska kolla om jag är allergisk mot kor.. MOT KOR?! jag KAN inte vara det! Jag älskar ju dom "små" tjockisarna :S Jag vet inte vad jag ska göra om dom säger att jag inte kan vara med dom längre.. Ne usch! Vill inte ens tänka på det..
Och så har vi min ålder.. Många kommer tycka att jag är skit löjlig nu men jag känner mig skit gammal..
Jag är 21 år och det känns som om mitt liv snart är över.. Ser inte en partner, barn eller riktigt lycka i min framtid.. Och det är såå skrämmande! Jag försöker säga till mig själv att jag måste ge mig! Jag är bara 21 för tusan.
Men varför känner jag mig då så gammal? Oönskad? Att man inte kan älska mig?
Sitter och fnissar åt mina löjliga problem samtidigt som jag får små små tårar i ögonen.
Kändes konstigt att skriva det, det har ju bara i huvudet förut..
Och jag vet att jag inte borde klaga.
Jag har körkort, bil, hus, fast anställning, grym lön, en familj som älskar mig och helt Underbara vänner.
Och jag är inte ensam, jag har folk runt mig nästan jämt.
Men dom kan inte fylla känslan att verkligen blir älskad..
Suck..
Ska nog sluta nu innan jag deppar ihop helt :S
Måste dessutom städa.. Och diska.. BLÄ!
Over and out!
Ta inte ut något i förskott, du är nog inte allergisk mot dina älskade kor :) Om du nu skulle vara det kanske det går att medicinera? Sen det där med åldern känner jag igen, jag har visserligen inte samma mål som du.. Men känslan av att inte ha uppnått något, att stå still i utvecklingen är frustrerande. Sen är det svårt att tillåta sig själv tro att man kan bli odelat lycklig, att man skulle vara värd det. Men när du minst anar det kommer du hitta dom små ögonblicken, människorna och delarna som behövs i ditt liv för att känna dig lycklig. Kram på dig!
SvaraRaderaSka kolla om det funkar med medicin :)
RaderaDu är ju en av dom som gör små ögonblick åt mig my love! <3 Kraam
Det gläder mig gumman! För du skapar små guldkorn åt mig också :) kram<3
RaderaHey!
SvaraRaderaDu ska veta att du inte är ensam om din "åldersnojja" : p
Jag har perioder (ganska ofta) som jag sitter och grinar hela kvällarna för att jag känner att jag snart kommer dö och inte har ett liv.
Eller rättare sagt att livet aldrig kommer igång, att det känns som om jag går omkring på dagarna och gör det jag måste men att livet inte har startat än.
Alla mina planer och drömmar blir ju aldrig till verklighet och det finner jag högst orättvist när vissa andra aldrig behöver anstränga sig för nåt.
Jag intalar mig själv att allt blir inte som man tänkt sig och att allt brukar lösa sig till det bästa, annars går man bara och deppar ner sig.
Det är bättre att vänta lite med kärleken och verkligen hitta "Mr right" ist för att försöka skapa honom från en massa pojkar som man önskar var han...
Nu var jag riktigt djup också ; )
Take care <3
Men hej!
Raderafår man säga att det känns skönt att det inte bara är jag? Vill ju inte att du ska må dåligt men du vet vad jag menar ;)
Just av den anledningen blir jag inte kär längre, vill inte bli dumpad eller sårad på annat vis :S
<3<3
Det är lugnt : p
Radera... Jo, ingen vill ju bli sårad direkt, vet faktiskt inte hur man ska undvika det. Inte genom att låta bli att bli kär iaf, men att vänta lite och lära känna killen innan man blir det (hur lätt det nu är). Oftast blir det ju den man minst trodde att man var kär i som man faktiskt blir kär i, hänger du med? ;p
Jag tror att jag är med ;) Och det är inte så att jag inte vågar bli kär, jag vill inte bli det.. Vilket kanske låter lite dumt när jag vill hitta "den rätte" :P
RaderaKänner igen känslan, trodde också att livet var kört i din ålder. Sen visade det sig ju att jag hade rätt... Men det var ju jag det - jag ser fantastiska saker för dig och för din framtid, en bra karl, en hög med ungar, mycket glädje, lite sorgligheter... Du kommer att få ett bra liv, för bra saker händer bra människor. Så det! :)
SvaraRaderaTänk om du endå vore synsk på riktigt! :) Och Du är ju också en bra människa så bra saker borde ju hända för dig med? :)
Radera